litendiamant

Är det verkligen mitt fel? Är det jag som gjort det stora misstaget.
Om du inte kan hantera det jag säger till dig, vad ger det dig rätten att flippa på mig?
Jag är vuxen nu. Har gjort, ältat, gått igenom, bearbetat, vuxit och lämnat det där, på fläcken.
Det är inte längre betydelsefullt för mig? Varför ska det vara så viktigt för dig? Ja jag förstår att du vill veta, men vad jag inte förstår är hur folk snackar.
Folk kommer alltid att prata skit och prata bakom din rygg. Det som gäller är att vara stark och sätta sig över det. Jag trodde du var den personen, jag skulle aldrig i mitt liv ljuga för dig, eller undanhålla saker, som du verkar tro.
De säger att kärleken övervinner allt, för att den är den starkaste av känslor.
Jag tvekar. Fast kanske, kanske ljög du för mig när du sa jag älskar dig? Att bli bortvald så enkelt, det får en att tveka.

Livet är inte alltid en dans på rosor. Det är som jag sa till dig, nästa gång det händer något, hur kommer du reagera då? Du reagerade precis som första gången. Du slängde iväg mig som ett uppätet äpple. Äppelskruttet som blev kvar och man inte har någon nytta av. Kan du nu förstå varför jag tvekar och varför jag inte litar på någon till 100%.

Det är jobbigt, det gör ont, men jag vet att det blir bättre. Jag älskar dig trots allt!