Varför?

Jag förstår inte riktigt varför du gör så här?
Vad är det du får ut av det?
Jag försöker leva mitt liv, gå vidar och vara lycklig.
Varför tillåter inte du det?
Jag vet inte ens om jag vill vara vän med dig. Har tänkt och tänkt på det och försökt komma på svaret.
Vad får jag ut av vår vänskap? Inte så mycket, förutom en hel massa krav och magont.
Varför var du tvungen att skicka det smset till mig? Ville du att jag skulle få dåligt samvete, sätta press på mig?
Du vet att någonstans i mitt hjärta kommer jag alltid ha någonting kvar som kommer påminna om honom.
Men att du ska spela på mitt samvete är bara elakt.

Jag tänker inte ta åt mig och jag kommer göra det som känns rätt i mitt hjärta.
Svaret kommer bli nej!
Om det hade funnits något intresse hade jag fått respons för länge sen.

Jag vill inte något mer. Och jag tycker att det inte var snällt utav dig.
Speciellt inte på sätter du formulerade dig. Du sätter mig i en sådan situation att om jag inte gör det så bryr jag  mig inte. Så kommer det aldrig att vara, det är bara andra spelregler nu.

Jag är glad och lycklig och vill fortsätta vara det.
Tack på förhand!

My man to be

En mogen man med brunt hår i skiftning till rött.
Ögonen är gröna, blågrå eller hassel.
Han är självsäker, dominant och varm.
En auktoritär man som troligtvis har barn och erfarenhet av relationer tidigare.
Han kan ha varit gift eller haft sambo.




Så nu frågar jag....VAR FAN ÄR DU????

Fredag igen!

Nu är det Fredag igen. Tycker det alltid är Fredag eller Måndag. Alla andra dagar bara försvinner liksom.
Skönt är det iaf. Vet inte riktigt vad jag vill göra denna helg.
Förra helgen var jag på kalas. Det var super najs.

Roligt att träffa folk man inte sett på år och dar känns det som.
En gullig grej som jag fick var ett Sms där det stod:

Du är fortfarande min nr1.

Synd bara att han har tjej, och att jag är tafatt. Hade honom för en herrans massa år sedan, men då dög det inte. Jag vet iof inte om det skulle duga nu heller. Känns som att det bara är killar med flickvänner som vill "umgås" med mig. Eller så är det jag som tycker det är enklare då. Inga krav och inga måsten. Så länge man inte blir kär.
Jag har väldigt svårt att bli kär och de som jag blir det i ska känna sig väldigt speciella.
Jag blir förälskad i folk, men det brukar snbbt gå över.
Synd kan jag tycka ibland. Känns som att man aldrig kommer träffa den rätte.
Men som det sägs, en vacker dag kommer det hända.

Jag vill ha man och barn och hela kittet, men det vågar jag inte erkänna för mig själv. *fniss*





Jag fick..

Jag fick frågan tidigare idag om du fanns med i min önskebild?

Självklart, har du funnits med i min önskebild. Allt annat hade ju varit skitsnack.
Jag var med dig utav en anledning. Den anledningen var att jag trodde att vi var rätt för varandra.
Vi skulle leva vårat liv tillsammans.

Något var det som gjorde att det aldrig blev så. Jag försöker gå vidare.
Jag har gått vidare men ibland får man bara en sådan realitycheck, att man slungas till någon annan värld.
Jag vill gärna tro att jag är stark och klarar mig själv. Men när jag pratade om det vi haft kom tårarna.
Jag trodde att de var slut, att det inte fanna något mer att tömma, men tydligen hade jag fel.

Nånting finns kvar..Eller är det bara drömmen av något som kunde ha varit?

RSS 2.0