litendiamant

Jag funderar ganska mycket. Huvudet snurrar ju mer eller mindre alltid, ibland tänker man på djupare saker.
Ibland blir det väldigt ytligt.
Jag är i normalt sett en väldigt positiv person, och när jag mår bra och glad kaske jag tänker mer på de ytliga sakerna. Jag vill lära mig vara en känslomänniska. En människa som inte är rädd att prata om det man känner och vill.
Jag tror att jag inte är sådan pga rädsla. Rädsla att bli sårad. Det är den värsta känslan, jag kan ta att vara arg och rädd och alla andra känslor som finns... Men just den känslan man har när man är sårad. HUr ledsen man är och man tror att ingenting kommer att lösa sig.

Visst vet jag att saker och ting blir lättare. Ju längre tiden går dessto mer glömmer man och ju bättre mår man.
Men vad gör man just nu och här? Just NU när man är ledsen och sårad?

För varje gång jag blivit sårad blir jag mer och mer skeptisk till andra människor. Jag litar lite mindre och mindre på folk för varje gång. Speciellt till personer man ska ha en sk "relation" med. Därför öppnar jag mig inte till vemsomhelst. För det jag varit med om. JAg vet att det är något JAG måste jobba med. Men jag vill ändå ha förståelse från andra människor.

Jag vill vara glad och ledsen och arg och upprörd och kär och galen och rolig och allt det andra som kallas livet.
Utan att behöva tänka lite extra innan, men jag vet inte om jag kan det. Det är liksom inte jag.