litendiamant

Jag har alltid trott att man ska vara ärlig. Speciellt mot sina vänner.
Om man inte är ärlig så är man väl inte en riktig vän? Jag vet att man använder sig utav små vita lögner, men i grund och botten är ärlighet viktigt, right?

Jag har märkt att det finns folk i min närhet som inte gillar ärlighet. Varför vet jag inte. Men oftast finns det två typer. De som utger sig för att vara ens vänner, och nära sådana. Men sen kommer det fram att de undanhåller massa information. Kanske inte om dig, men om de själva. Jag tycker som så: Att är du min vän berättar du saker för mig, då kanske jag kan hjälpa dig. Jag vill inte ha massa ytliga kontakter, det ger mig ingenting tyvärr. Då behöver vi inte heller träffas i onödan, jag har vänner som faktiskt behöver mig på riktigt.

Så finns det andra som inte vill höra sanningen. Ja jag vet att det kan göra ont ibland, men ärlighet och respekt är väl det vänskap handlar om? Jag hade inte velat att mina vänner skulle gå bakom min rygg, eller ljuga mig rakt upp i ansiktet. Om jag inte gillar dina handligar är det väl bättre att jag säger det till dig än att smussla om det?
Men jag har lärt mig att när det gäller dessa är det kanske lika bra att nicka och hålla med.
Jag vet inte hur många gånger folk har blivit arg/irriterad/inte glad på mig för jag har sagt min åsikt om saker och ting.

Det jag vet är iaf att jag vill att mina vänner är ärliga mot mig, om vi tycker olika saker om någonting är det inte hela världen. Man får ju acceptera det och gå vidare med livet. Jag menar det finns ju minst en miljon andra saker som man tycker likadant om?

Detta är något som jag gått och stört mig på den senaste tiden...